Amours folles

Förra onsdagen (ha!) begav jag mig till en biograf för att se jag Yves Saint-Laurent: L'amour fou, och förutom att Pierre Bergé numera är en av mina stora inspirationer vad gäller artikulation och uttal, slogs jag och mitt sällskap av med vilken total framgång Austin Scarlett har lyckats göra sig själv så gott som identisk med Saint-Laurent (med en och annan tpersonlig ouche av Scarlett O'Hara eller Lestat de Lioncourt). Ja, hade jag varit den vackra sidekicken i en Dan Brown-bok hade jag påpekat att Austin ju rentav nästan är ett anagram av Saint; har han således  förutom en ond drottning även ett helgon inom sig?

Tydligen har jag i min förvirring och trots mitt någorlunda regelbundna googlande av namnet missat att Austin Scarlett numera har en egen (om än delad, med a certain Santino) tv-serie, sedan i somras (kallad, fantasifullt "On the Road with Austin and Santino"). Det är ju det här jag väntat på sedan en slug Wendy Pepper stal hans finalplats i PR! Jodå, tydligen är det en skönhets-makeover-show vi talar om, vilket jag har något svårt för om inte Carson Kressley är med - och ska Santino vara god nu? - men ack, sådant får man stå ut med i hopp om att få se frisyrer sträcka sig mot skyn, gardiner ryckas från sina fästen och kvinnor kläs som fru Karenina.

Och på tal om att ge saker en chans: våld, nakna gladiatorer och nyzeeländska skådespelare som pratar amerikanska? Ja, nej? Tack och lov tog jag mig igenom det första avsnittet när det var nytt, vilket ju borde ge mig uppskov med eventuella beslut till nästa vecka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback