Moj dorogoj drug, there's a north-east wind coming.

Normalt sett försöker jag, med olika resultat, låta bli att utsätta hitvirrade bloggsurfare för foton föreställande mig själv, men ibland tycker jag att undantag kan vara acceptabla. Till exempel när: min mössa på bilden ändå tar upp mer plats än mitt huvud. Och mössor av sådana dimensioner förtjänar all uppmärksamhet de kan få, särskilt när de syns mot en bakgrund av något så trevligt som snö i Göteborg i November.

Ja, man kan fälla ned den luddiga delen över öron och nacke!

Jag satt förresten just och skrattade åt hur stenansiktet Mycroft i sista delen av Lenfilm-Holmes (His Last Bow, om än med en något annorlunda slutplädering) på sitt kontor hela tiden störs av ringande telefoner, telegrafer och jagvetintevad av teknikens nya under, då det slog mig: kanske är de oändligt enerverande sms:en i BBC-Sherlock den moderna motsvarigheten till detta? En sätt att kommentera hur de moderna kommunikationsmedlen numera lyckas invadera våra liv överallt: inte bara på kontoret men i hemmet, på gatan, på Andra Avenyn, på presskonferensen, på tv.
Och sedan, jag som beskt påstått att minsann, på den gamla goda tiden slapp man åtminstone se telegrammen dyka upp som text i tv-rutan - även där fick jag fel! Ty vad får vi inte se hos Vasily med vänner, om inte ett evighetslångt telegram projicerat över litet gamla arkivbilder. Ack, ack, ack, vad fel jag hade.


Kommentarer
Postat av: Pomegranate

Men ooh, det var det sötaste jag har sett på evigheter! Och jag menar inte Marc Almond. Jag hade en ganska tjusig pälsmössa en gång, men vid ett besök i föräldrahemmet fick en av katterna för sig att kissa i den. Den hämtade sig inte riktigt efter det och sen dess har jag kört med mer konventionella huvudbonader. Nu fick jag lust att skaffa pälsmössa igen, det var ju jättefint.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback