There was no baby, you psychotic bitch!

Jag anser mig vara hyfsat skaplig vad gäller att känna igen skådespelare då de medverkar i olika filmer o.d. (den störstas tjusningen med engelska tv-deckare är möjligen just att namnge och placera bekcktanta gästskådisar), men ack! som jag gjort bort mig, förblindad av tidens gång och nationsgränser.

Ni förstår, jag har alltid (...) fått litet klassiska såpopera-vibbar av John Barrowman (från Doctor Who och Torchwood, alltså, Desperate Housewives gav jag upp om efter någon säsong - de har så långsökta storylines, ju), men antagit att detta beror på något allmängiltigt som utseende eller skådespeleristil. Men vad får jag veta, oskyldigt läsande på wikipedia (jag var uttråkad och fast vid en dator - vad ska man göra?), om inte att samme John Barrowman i mitten av 90-talet spelade Peter Fairchild i den amerikanska såpan C.P.W. (Central Park West)!

Jag följde ju den serien - inte slaviskt men som en väldigt, väldigt god anställd, när det begav sig! Jovisst att det må ha gått femton år sedan serien visades i USA och kanske tio sedan jag såg den på svensk tv, men hur, HUR kan sådan viktig information falla bort så här? Och är det konstigt att mitt undermedvetna desperat överöser mig med såpavibbar, för att hjälpa mig att dra parallellen mellan dagens JB (initialerna redan upptagna? JB 2?) och en av mina gamla favoritserier (trots vissa undantag, har jag aldrig haft direkt god smak vad gäller tv, nej). 

Sanningen är dock att Barrowmans roll i C.P.W. inte direkt satt några djupa spår (och han har uppenbarligen inte fastnat i någon anti-åldrande-tidsloop), då de enda jag egentligen minns från serien är Mädchen Amick (dock inte tillräckligt för reagera på hennes medverkan i tredje säsongen av Damages) och Lauren Hutton. Så låtom oss, i nostalgins ljuva tecken, fräscha upp minnet. I klippet nedan har Peter Fairchild utsatts för det obligatoriska frun-låtsas-vara-gravid-tricket, och ja, konsekvenserna blir minst sagt dramatiska.

Och för skojs skull, en jämförelse med JB för bara några få år sedan, Torchwood, som sagt. I och för sig dröjer det en och en halv minut innan han dyker upp i det här klippet, men under tiden kan vi roa oss med att iaktta hur Ianto lämnat sin kostym på kemtvätten och omfamnat sin inre gentlemanna-popstjärna i lila skjorta och väst, och faktum är att den som väntar på något gott, gott och väl kan vänta 90 sekunder. Och när jag säger att det är värt att vänta på, menar jag hela videon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback