Tideräkning.

I del II av min jag-hittade-mina-Austin-bilder-yay-låt-oss-nu-randomly-kombinera-dem-med-Sherlock-Holmes-följetong sitter vår blonde Holmes ensam med ett vinglas på Baker Street, en tid efter att Watson flyttat. Mörkret har sedan länge sänkt sin skugga över London, och Holmes räknar tid. Jag tänker mig att han är en sådan person som seriöst skulle göra det. (Om jag på allvar filosoferar kring fiktiva personers potentiella preferenser är det för att det är sent. Eller tidigt.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback