Queen Victoria's England will never ever be the same

För några veckor sedan insåg att jag då i princip kiunde ha mitt i höstas korta hår i hästsvans, och gick därmed på akutbesök till en frisersalong, med mobilen för säkerhets skull fylld av bilder föreställande Tabs frisyr (ur alla håll), då jag inte är typen som säger "gör vad du vill" till frisören. Et voilà så fick jag en ny frisyr för 150 kr, ett pris som gjorde att jag var smått orolig över att få öron avklippta eller dylikt, jag menar, det var ju knappt hälften av vad jag brukar betala. Var frisören ifråga alltså såpass dålig att hans arbete inte var värt mer? Undervärderade han av någon anledning sig själv? Hade han helt enkelt insett att studenter med dyra framtidsplaner har en tendens att gå till den billigaste salongen (det mest avgörande i mitt fall var dock att det var öppet och folktomt när jag gick förbi på morgonen)?

Inte världens bästa  bild, men ungefär så ser mitt hår ut nu. Och min hand är egentligen inte abnormt stor. Kläderna är så kopierade från Tabatha Coffey så tillsammans med håret  är det borderline cosplay (jag anstränger mig dock för att hålla mig bort från väteperoxiden).


Så var mitt hår relativt kort igen, jippi tänkte jag. Men i söndags var jag på Gbgs filmfestival och såg Affinity, den senaste av filmatiseringar av Sarah Waters böcker (svenska boktiteln ifråga är Livstråden), den som utspelar sig delvis på ett kvinnofängelse någon gång under det sena adertonhundratalet. Och nu känner jag plötsligt att jag måste spara ut mitt hår till samma längd som filmens huvudperson Margaret, för att kunna att ha det i samma uppsättningar som hon. Och medan jag väntar på att håret ska växa, sy upp en kollektion kläder att ha på mig, för att om några år vandra gatorna (på ännu obestämd ort) som en äkta, om en något efter sin tid, viktoriansk dam,
   För av någon anledning så älskar jag (mer än rokoko och Markisinann de Merteuil och allt det där) de där befängt opraktiska kjolarna med allt tyg samlat där bak som slutar  i ett släp av något slag (omöjliga att inte släpa i markens smuts och lera), de markerade midjorna, de höghalsade blusarna, de välformade jackorna, de fantastiska hattarna och de strama håruppsättningarna, caperna! Den där oefterhärmliga, svala elegansen.


Och hur ofantligt vacker är inte Anna Madeley som spelade Margaret? Hon är som den ultimata - viktorianska -  kvinnan. I kombination med kläderna gjorde Affinity till en sann fröjd för ögat.

Kommentarer
Postat av: Rikard

Jo då med mig är det fint annars, befinner mig fortfarande på arbetet men ska snart lunka hemåt litegrann! :) Hur går det i skolan?

Postat av: Rikard

Usch jag förstår att det är lite vemodigt :) Men jag antar att du lärt dig sy otroligt vackra saker nu då :) Själv börjar jag en sykurs på medborgarskolan den 26: e februari, ser jag fram emot faktiskt.. Vad har du för planer nu då?

2009-01-27 @ 21:30:35
URL: http://rikardandreas.wordpress.com
Postat av: Rikard

Åh det låter ju underbart :) Vart i Frankrike åker du då?

2009-01-28 @ 21:16:10
URL: http://rikardandreas.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback