Ooo, tv-hösten hos Bravo ligger mig precis i smaken. Shear Genius lämnade en högst behaglig och optimistisk eftersmak, Project Runway är mid-season, fabulösa Tabatha har fått en helt egen show och de preview-klipp som avslutade det första avsnittet av andra säsongen av Top Design (där en av deltagarna förresten kommer från Martha Stewart Living) gjorde mig alldeles varm i hjärtat och fnittrigt överförtjust. Några av de saker som utlovades var: besök av tidigare Project Runway-deltagare (allt och alla associerat med PR är fabulous), fortsatta spännande, snygga, för att inte tala om kontroversiella stylingval (halva behållningen från förra säsongen var ju definitivt att se vad Kelly skulle ha på sig under judgingen, den andra halvan Jonathans franglais) från den ofantligt vackra och superbegåvade Kelly Wearstler, och sist men inte minst, det vi alla väntat på: författare, krönikör, VH1-kommentator och Jonathan Adler-make extraordinaire och j'adorable, Simon Doonan som (gäst)domare! Äntligen.

Roligt är dessutom att jag själv ska flytta till min egen lilla miniatur-studio-sous-sol-lägenhet om mindre än två veckor, och därmed kommer få möjligheten att ägna mig åt litet inredning och dekorerande själv. En av mina viktiaste inredningsdetalj at the moment är ovan nämnda Kelly Wearstlers bok "Domicilum Decoratus", bestående av bilder av Kellys utsökt inredda (av Kelly herself, förstås) familjehem. Hon har en fantastisk talang för att fylla rum med saker och ting som är rent breathtakingly vackra.

Så vi får se vad jag får ihop med min så gott som obefintliga budget och högst begränsade yta. Andra saker som jag planerar att låta flytta med mig är bland annat min älskade fyrkantiga högst kompakta Indiska-golvpuff som jag bar genom halva Göteborg efter att ha köpt den, min samling glittrande och glänsande soffkuddar, mina vinglas (att konsumera fruktjuice, vatten och dylikt ur, förstås) som jag inhandlade i Byxelkroks hamn i somras, och min egenhändigt ihopknåpade lila och glittriga minimosaikram med tillhörande inramat foto av Sinan Bertrand som Lullaby/Marpessa Glove ur LCdHP. Och om någon känner sig givmild skulle jag inte alls ha något emot att få en Tiffany-lampa som inflyttnignsgåva. Och en fågelformad guldfärgad broderisax som jag såg idag i en affär. Och varför inte en masonitskiva så att jag kan rita mönster hemma trots heltäckningsmattan (jag insåg det helt plötsligt för någon vecka sedan, hur extremt ooptimalt underlägget i mitt nya tillfälliga hem är för mönsterkonstruktion.)

Sist men inte minst. Jag känner på mig att jag gjort det tidigare, men jag kan bara inte låta bli att länka till Jonathan Adlers manifest. It says it all.

In a while, Bravo-phile!