Five Seasons of Fabulous.

Säsong 1 "I might as well be fabulous": det var då allt var så nytt, så enkelt och osäkert och vinnaren inte ens fick någon bil i belöning. Jag läste någonstans om att serien skulle börja sändas på svensk tv och (frälst för modedokusåpor som jag tidigare blivit av europeiska Fashion House) och beslutade att ge den en chans. Enter Austin Scarlett och there goes my resistance. Vem kan motstå en beläst dandy med perfekt lockat hår, kropp som en kvinnlig modell, nattmössa och stil som tagen från ett annat århundrade. Och kläderna han gjorde! Men, men, där fanns mer att njuta av: Kara Saun, den samlade och begåvade som gjorde konsekvent snygga kläder; Robert Plotkin, den rysktalande heterokillen som liknade kvinnor vid sportbilar och drog på sig en huvudskada för att imponera på Alexandra; och så förstås vinnaren, Jay McCarroll, den konstant underhållande deltagaren som då och då åstadkom något genialiskt (det var han som lärde mig att känna igen the Chrysler Tower i bilder av NY, därför att hans design inspirerad därav verkligen liknade det) och gjorde den i särklass snyggaste finalkollektionen någonsin. Sedan fanns där förstås Wendy Pepper också, och den galna modellen Morganza... Project Runway har sedan dess utvecklats och växt något ofantligt (inte bara vad gäller antalet deltagare per säsong), blivit otroligt populärt och omtalat, men trots detta har ingen av de efterkommande säsongerna gått upp mot säsong 1:s blandning av karaktärer, så kallad raw talent, entusiasm och nybörjarglädje. Det här är essensen av Project Runway, och vet ni vad? Den är fabulous.
Favoritdeltagare: Austin Scarlett
 
Säsong 2 "What happened to Andrae?": mitt personliga favoritögonblick från säsong två är föga förvånande inte av något fantastiskt plagg som gjordes, utan som sig bör i en dokusåpa, av ett speciellt tillfälle i arbetsrummet. För jag står fortfarande fast vid att Santinos tolkning av NIN's Closer to God som Tim Gunn är ett av tv-historiens allra mest absurda och roliga stunder. För första gången tog en kvinna, en begåvad och fokuserad business woman från Vietnam och Texas, hem vinsten (och enda gången, hittills, mind you.) Annat som hände var att Andrae grät, exmodellen Zulema anordnade en motherfucking walk-off, Santino var otrevlig och Diana högteknologisk och Daniel Franco var tillbaka och uppmanade oss att följa vår "bliss."
Favoritdeltagare: jadu, det var ingen jag kände *så* starkt för, men ska vi säga... Diana.

Säsong 3 "We bought four million bags of rhinestones": ett ord, darlings, SugarKayne! Han tog strassen och pageantandan med in i tv-modevärlden och skapade glittrande Miss America-magi tillsammans med Robert Best, Barbie-designern som även visade sig vara ett komiskt geni. Andra deltagare var Laura Bennet, den gravida arkitekten till fembarnsmamma (gift med en mad scientist) som var glamorösare än vad man trodde möjligt och alltid imponerade i sina eleganta djupt urringade klänningar, Bradley som undrade vem Cher var och kände sig som en bläckfisk utan hav, den okrönta drottningen av kombinerade mönstrade tyger Uli från Öst-Berlin, Malan med sitt skratt och sin dialekt, Keith som blev diskad och den där otrevlige typen som vann. Jefferey. Och så gjorde de studiebesök på Parsons Paris (och kom kanppt dit då Kayne aldrig tidigare varit utanför landet och därmed inte hade något pass). Och en endemi av graviditet
Favoritdeltagare: Kayne Gillaspie
 
Säsong 4 "A hot tranny mess": kontroversiellt meriterade designers, spottmarkeringar, SJP, hårspray, Sweet Pea som sägs vara lika snäll som hon verkade, en drag queen och en som var riktigt passionerad vad gäller drapering... Det var så nyss, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men säsongen var fierce och jag var glad att min absoluta favorit från dag ett vann det hela, och fortsätter att förvalta sin vinst på ett optimalt sätt. Verkade inte stämningen desigernsarna emellan väldigt god, förresten? Ingen hade den där rent otrevliga rollen, som tidigare. Och Kevin är fortfarande staight, vad jag vet.
Favoritdeltagare: Christian Siriano

Säsong 5 "Holla at your boy!" Nutid. Leatha. Liberia. Blå fauxhawk i tredje tredje person singular. Blayne-licious, en ex-mormon, skulpturella klänningar och designern som vågade vara otrevlig mot Tim Gunn (och domarna, jo, men det är inte ens nämnvärt jämfört med hur Santino uppförde sig). Som Bravos sista säsong valde man att gå back to basics och låta första utmaningen vara att skapa ett plagg av material från en mataffär - och som göstdomare syntes förstås den oändligt fabulösa original-livsmedelsinnovatören (ni minns väl majskolvblad-klänningen, vinnare av första utmaningen någonsin?) Austin Scarlett. En annan utmaning som jag personligen kan säga att jag väntat på hela serien är den där designerserna fick i uppgift att skapa outfits åt varsin drag queen (där kan man snacka om storleksmässig mångfald). Jerrel klädde sig som en soldat från första världskriget, två av deltagarna fann Kärleken, Stella gillade verkligen leatha, Korto visade inte onödigt många känslor och Kenley blev känd som årets bitch men, ni vet, bitches get things done, och dessutom gör de bra tv. Och finalisterna är alla fabulous på sitt eget sätt. Vem av dem som än vinner kan det inte bli annat än en vacker avslutning på dessa fem fabulösa säsonger, och jag säger bara "må bästa..."
Favoritdeltagare: Korto Momolu

Så... finalen av Bravos sista säsong av Project Runway visas alltså ikväll, onsdag, amerikansk tideräkning. Jag ser fram emoit att se upplösningen, och jag tackar och bugar för five seasons of fabulous.

Kommentarer
Postat av: Annie

en femte säsong! jag har missat det totalt! jag är så kär i helöa den serien. jag skulle inte ha ngt emot om det blev lite fler säsonger. men blir så maxad av att se när dem sitter o skapar! är din "alltime" favorit austin scarlett? han har la btw jobbat med brudklänningar?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback