För ögonblicket känner jag mig litet som Tabatha (Coffey, of course) måste ha gjort när hon hittade ögonmasken i kylskåpet eller de ruttna körsbären i té-till-kunderna-skåpet (fast inte alls lika snygg och cool och välfriserad som hon, då, förstås, och sans den fantastiskt uttrycksfulla och övertydliga "det äcklar mig att du låtit det bli så här smutsigt"-minen samt vetskapen om att det inte är hon som kommer behöva städa). Efter att ha tagit en dusch efter en hård dag av sömnad upptäckte jag till min bestörtning att badrumsgolvet var täckt av inte litet men typ 1 cm högt vatten. Så, jag försöker förstås hitta orsaken till detta plötslgit förhöjda vattenstånd, och vid närmare inblick under badkaret ser jag hur någon halvdecimeter vatten stilla ligger i träda på den nedsänkta vattengallerhålgrejen. Då denna alltså är totalt ingrodd med jag-vill-inte-veta-vad. Jag vet inte ens om det bara ligger ovanpå gallret eller om man måste skruva loss något på något vis, och då jag har halvdag i skolan imorgon och i över morgon känns det som att jag har gott om tid att ta på mig att åtgärda problemet, hur äcklad och rent illamående jag än blir bara av att tänka på det.

Det var så äckligt att jag hade sett ut så här om jag varit en überfabulous blonderad australiensisk superhårstylist/tv-programledare: