Jag har så jättejättejättemycket att göra att jag överhuvudtaget inte kan tänka så istället gör jag det minst prdukitva man någonsin kan ägna sig åt och är nostalgisk och läser gammal msn-meddelandehistorik som ligger på familjens dator (som jag använder då min fortfrande är sönder); långa, tidvis ganska djupa, ofta relativt nattliga (jag förstår inte hur jag orkade vara uppe så sent), livfulla konversationer... those were the days, my friend, those were the days. Och jag måste börja lyssna på Anna Ternheim igen.