Filmmorgon.

Något av det roligatse jag vet är när jag får en Review Alert i min mail från fanfiction.net, på någon historia jag skrev för en evighet sedan och inte har det minsta minne av. Det gör mig glad (förutsatt att kommentaren är någorlunda positiv, förstås).

I morse var det nära att jag såg två filmer i rad på Silver. Det började med att jag och min mor fastande framför en film om en fransman som, efter at hans far dött, åker till Rumänien för att söka upp sin pappas (romska) favoritsångerska. Just det går sådär, men han skaffar sig diverse nya bekantskaper i en romsk by, och dansar och dricker och så vidare... Filmen var trevlig, även om huvudrollsinnehavaren likande han från Cue.
   När denna tagit slut, however, och jagt var för lat för att resa mig ur soffan började ett nytt mexikanst drama ("Broken sky"?) som - jag sk vara ärlig - var rent vidrig. Den handlade, vad jag förstod, om ett par (med betoning på par) unga killar varav den ena såg ut ungefär som Darin som träffades i en trappa, där Daring lade handen på den andres axel, medan den andre satt i ett komaliknande tillstånd. I nästa scen var de inomhus och nakna, och tja. You get the picture. Och så fortsatte det: huvudpersonerna är ensamma och funderar i tysthet, huvudpersonerna träffas och kysser varandra, huvdpersonerna har sex, huvudperosnerna promenerar (för att sedan börja kyssas igen)... och allt detta görs utan att säga ett ord. Och nej, de kommunicerade inte med teckenspråk heller. Bara ingen dialog (däremot någon gång i halvtimman litet poetiskt tal av en berättarröst). Det var något av det mest irriterande och långsamma och meningslösa jag sett. Till råga på allt ska filmen ha varit två och en halv timma lång (jag såg inte alls så mycket, men satte på när det var en halvtimma kvar för att se om de börjat prata - men icke.) Seriously. Det kändes som att regissören, troligen nyutexaminerad från någon konstskola, hade bestämt sig för att ta uttrycket "the love that dare not speak its name" och dra det till sin ultimata spets. Och den spetsen, I'm telling you, är inte en plats där man vill befinna sig.

I vilket fall som helst kom Darins & Darins pojkväns tendens att kommunicera med mun-mot-mun-metoden mig att tänka på det här gamla promo-klippet för en musikal, "L'Autre Histoire de Babel". Ett klipp som jag förstås inte hade sett om inte Jérôme Pradon spelat än av huvudrollerna i det (trots att han inte medverkade i musikalen).

Och herregud, det slog mig just, är det där Sinan Bertrand som tolken?! Öronpiercingen stämmer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback