Idag, då man hade råtts att stanna inne av risk att få träd i hvudet, var det i princip soligare än det varit på ett halvår. Tack och lov blev inte den utlovade stormen speciellt dramatisk hos oss, så jag vågade mig ut åtminstone ett slitet slag för att hämta tidning osv.
Och ohmygoddess, vad litet naturlig ljusterapi kan göra. Om det inte blåst så gräsligt hade jag gått ut på picknick.

Vad, ur populärkulturens skattkammare, kan nu bättre illustrera detta än Dalidas "Soleil, soleil"?