Discreet Young Gentleman

Jag höll på och ordnade och la till böcker på min Visual Bookshelf på Facebook, då jag kom på att det kanske skulle vara roligt att testa tt klicka på "Recommendations" för att se vilka böcker de, baserat på vad jag angett att jag läst och gillat, tycker att jag borde ge mig in på härnäst.
Vissa av de föreslagna böckerna är intressanta, men vad dyker upp flera gånger på listan över rekommendationer? Jo, böcker som beskrivs som "gay erotica", på ren svenska, litterär bögporr. Alltså, don't get me wrong here, det är inte så att jag är förnärmad eller upprörd eller ens besviken över att Interwebben anser att detta är vad jag borde läsa - däremot är jag  förbryllad. För att citera Pet Shop Boys (förstås): What have I, what have I, what have I done to deserve this? Vad i hela världen har jag gjort för att få den datoriserade boktipsaren att tro att just denna genre skulle appelera så till mig? Är det för att jag gett högsta betyg till Lemony Snickets barnboksserie  (har jag måhända missat någon spännande manligt homoerotisk undertext i denna?) För att jag bara gav två av fem stjärnor till Hemingways "A Farewell to arms"  (av upprördhet över att huvudpersonen gifte sig med en kvinna istället för att leva ut sina homoerotiska lustar med den manliga rumskompisen - den subtexten missade jag inte)? Eller kan det vara min kärlek till Poppy Z Brite, de litterära faghagsens självklara drottning, och Anne Rice, grande dame av vampyrfiktion om vackra, sexuellt ambiguous män, som antyder en böjelse för ovan nämnda typ av böcker? Eller det faktum att jag läst och uppskattat två böcker av Mark Gatiss - för steget mellan dekadent deckare om bisexuell agent och bögporr är ju typ obefintligt?

Ja, jag finner den oproportioneligt stora kvantiteten av rekommenderad gay-erotika högst intressant (för att inte tala om underhållande). Och jag kan ju inte utelsuta möjligheten att den allsmäktiga Tekniken, Interwebben och Den Visuella Bokhyllan faktiskt vet mer om mig än vad jag själv gör själv - och hur fascinera vore inte det, möjligheten att kunna överlämna allt nödvändigt identitetssökande till en dator?

Aja. Istället för att ägna mig åt sådant här borde jag faktiskt se till att bli klar med de böcker jag redan håller på eller har bestämt mig för att läsa. Typ Dostojevskij, som förresten även fanns med på listan över rekommendationer (för om man gillar Tolstoj gillar måste man ju gilla andra ryssar också, väl?)

Men som Scarlett O'Hara sade och Christer Björkman sjöng: imorgon är en annan dag. Så lahko noc, darlings.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback