Idag lyckades jag skämma ut mig, om inte för hela  skolan så åtminstone för några procent (och en nästan-FN-församling bestående av imponerande duktiga gymnasieelever), då jag gjorde magplask nedför en trappa. Min syster ringde - som inte var närvarande vid ögonblicket för incidenten - till och med hem för Vatt fråga om jag var ok (ja, jag är oskadd om än smärtsamt medveten om min klumupighet). Så uppenbarligen var det tillräckligt minnesvärt för att folk skulle berätta att det hänt.. Varför händer sådant, fall framåt nedåt, mig hela tiden?
Ah. well. Jag får väl trösta mig med att jag åtminstone tillförde litet dramatik till tillvaron (även om det inte var direkt brist på sådan, då brandlarmet gått inte långt tidigare).
   Jag saknar Ally McBeal ibland (fast jag vet aldrig när den går i repris), vad jag minns brukade hon vara allmänt neurotisk och göra idiotiska saker ganska ofta.


I vilket fall som helst tycker jag mycketmycket om min splitternya kjol som min synnerligen begåvade mor sydde till mig häromdan. Nedj, mitt superdåliga foto gör den inte rättvisa. Den är dessutom gjord efter mina mått, så den passar (och kommer fortsätta att göra det om jag bara lyckas få bukt med min nya besatthet av müsli&frukt-bars).