Tout va bien.

Om Sarkozys seger får mig så här ur balans, tänk då bara vad det svenska valet gjorde med mig. Så här glad var jag då:
image22

(Som man tydligt kan se är jag inte bara självupptagen men även ett stort fan av
den här sidan.)

Hursomhelst, tillbaka till les presidentielles. Om det är något jag är om möjligt ännu mer svag för än stora politiska val, så är det dagen efter-förvirringen hos den förlorande sidan (sure, jag har inget emot att vinna heller, men om det fallerar är det lika bra att riktigt njuta av ångesten). Efter en natt av tårar och desperation vaknar förloraren med rödgråtna ögon och försöker desperat övertyga sig själv och sina vänner om att det här bara är början, att kampen går vidare osv. Sorgen och rädslan blandas med en känsla av gemenskap och ilska... 

I'm telling you, på (sångaren) Jean Guidonis myspace råder en minst sagt intressant stämmning.

Je vous embrasse, tous les 47 pour cent ou, je vous embrasse tous.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback