Destiny

Må vara att jag hela tiden angett Alenka Gotar som min favorit i årets ESC, och att jag hon fortfarande är fantastisk i min ögon och öron, men ändå kunde jag inte ha varit mer överlycklig över/för årets vinnare.
Som jag misstänkte blev jag totalt som förtrollad igen när Marija uppträdde ikväll (i min och min faders hemma-omröstning fick hon maxpoäng av båda), och kan för ögonblicket inte tänka mig en bättre utgång i tävlingen.

Det enda som grämer mig, egentligen, är att Storbritannien inte kom sist. Och att Kristian Luuk får Pekka Heino att i jämförelse verka som den bästa kommentatorn någonsin. Dock är jag knappast besviken över Sveriges placering. "The worrying kind" är ofantligt tråkig och we had it coming.
Nog om tråkigheter i alla fall.
Har jag nämnt (retorisk fråga, svara under inga omständigheter) att Marija Serifovic är bedårande? Och har glasögon? Och ser ganska kort ut? Kan det bli bättre? Och hennes dramatiska kroppsspråk när hon sjunger är... fantastiskt. That's how it should be done.
J'adore j'adore j'adore.

Lahko noc, Europa!
Je vous embrasse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback