D'où vient la lumière?

Jag fortsätter att profitera av min lediga tid genom att sova, läsa om barnen Baudelaire och se om Le Cabaret des Hommes Perdus på dvd (och förundras över Jérôme Pradons talang och, dare I say it, sex appeal). Jag har även beslutat att, i väntan på Project Runways återkomst i början av januari, börja se på den kanadensiska versionen i stället, något som helt enkelt inte blivit av under hösten då jag ansett mig ha haft fullt upp med annat.
Jag borde troligen gå ut mer. Och då menar jag ut som i promenad, och inte som i att betala för att vistas inomhus i offentliga lokaler.
Imorgon ska min familj ha julklappsöppning och julfirande med närboende släktingar (släkting, rättare sagt), innan vi på julaftonsdagen tar våra väskor och beger oss av till hufvudstaden. Eller rättare sagt en förort till denna, från vilken en mycket känd före detta idoldeltagare ska ha sitt ursprung.

Förutom hänförelsen "Omg Jérôme, Denis Alex, Sinan och Patrick är sååå fantastiska (liksom de bakom scenen)", får Le Cabaret... mig även att känna en stark längtan till att bli costumière (eller åtminstone assistent eller påkläderska), inriktning: musikal. Det är något med Marpessas dressing gown som tilltalar mig särskilt. Jag kanske kunde kombinera utdragna studier i ämnet på Paul Poiret-skolan med att göra research i verkligheten och gå på teatern hela tiden (j'ai deux mots pour vous: Jérôme Pradon). Och fram till dess tar jag in och memorerar allt proffsen i West End Star säger om branschen, för att bli mer förberedd för en karriär - vilken som helst? - inom musikteater.

Man kunde dock tyckta att jag borde öva sömnad snarare än att sitta vid datorn. Ah well.

image72
Alexandre Bonstein & Sinan Bertrand, Le Cabaret des Hommes Perdus

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback